Antagen
Det spelar verkligen ingen roll hur säker man är på att komma in på kursen eller utbildningen. När väl mailet från antagning.se dunsar ner i inboxen bankar hjärtat som aldrig förr - varenda gång. Jag tror att många förstår vad jag menar. Den dunkande skakiskänslan och ett "tänk om jag faktiskt inte kommer in?" oftast tätt följt utav: "de har säkert kommit fram till att jag inte platsar inom akademins, inte alltför sympatiska, väggar". Men jag kom in, den här gången också. Och om man är cirka 12 år i huvudet fortfarande kan man också skratta åt den sista meningen. Ni som fattar, fattar.

I höst blir det master! Mina och Gruvfruns föräldrar (hm, nu lät det som att vi har samma föräldrar jag och Gruvfrun. Då kan jag bara i förbigående förtydliga att nej, min flickväns föräldrar är inte mina föräldrar. Om inte annat hade det blivit en rejäl plot twist! Föräldrarna i vilket fall:) anser att vi firar för lite och det gör vi verkligen. Ikväll ska vi fira att vi kommit in på master båda två! Hur vet jag inte riktigt än men firas det ska det. Bannemig!


Jag börjar att fira med en aprikos!

-------------
En stund efter att ha ätit aprikosen.

Den var smaklös. Sjukt dåligt firande. Är det ett tecken på att jag kommer att få oövervinnerlig otur under hösten eller borde jag fira lite mer med någonting mindre ätbart och mer drickbart? Jag väljer att tolka det enligt det senare. En symbol på det: 🍻🍷