Koppar & Guld

Har ni tänkt på hur awkward det är att gå in i folk? Att liksom svänga runt ett hörn och knuffa någon annan stackare som förhoppningsvis tänker snälla saker. "Tihihihuhuhuhu ursäkta!" Jobbigt är det när man i samma veva råkar tappa saker men lite mer jobbigt är när man liksom råkar hamna i en kram med främmande människor. Och nej, det finns ingenting Hollywood-romantiskt med att kastas in i någon annans famn. Nummer 1: Den andra människan är antagligen precis lika stressad som en själv och luktar antingen a) svett b) alldeles för mycket parfym/rakvatten på grund av den omnämnda stressen. Nummer 2: Vem är ens människan man kramar?? En tant, en gubbe, en psykopat, ett lejon? Vem vet! Farligt, ta det varligt!

 

Någonting som är ännu värre är dock att nästan gå in i någon. Som när man är sur och går fort på gånggatan bara för att stöta på någon €%&!( som inte vet med sig att det är denne någon och inte jag som borde flytta på sig. När man är sådär sur blir det också lite svårt att hantera när man först kliver åt ena sidan bara för att se att den andra gör samma sak. Gärna går man fram och tillbaka som i en liten gemensam dans innan det ursäktande "hehehehehe" kommer fram och världen kan snurra på som vanligt.

 

Det ligger någonting förlåtande och förstående i ett generande "hehe" som att allt är bra och att det inte alls blev pinsamt med att inte veta på vilken sida av människan man skulle passera på. Mer "hehe":n till folket!