Ansikten som smälter
Ibland dyker det upp samtalsämnen som man inte hade någon aning om att de skulle uppkomma förrän de helt enkelt gjorde det. Igår var det vansinningt kallt här i studentstaden, så kallt att nos, öron och tassar fick vakta sig extra noga för att inte falla av i kylan. Var det inte vackert? Åhjo, men det var liksom vackert på ett lidande sätt (där det vackra syftar på parkerna och lidandet syftar på... mig, i kylan).
Nu råkar jag tycka om kylan egentligen men varken jag, mina ben eller min näsa hade hunnit anpassa sig till vädrets plötsliga skifte. Detta innebär också att jag, som den kanin jag är**, höll på att dö av värmen när jag kom in till universitetet. Ja, för värme är värre än kyla, det står jag fast vid i denna mycket oproblematiserade variant av världsbild som jag presenterar för er.
I denna dödsångest av striden mellan kylklampar vs. stekheta plattor började jag få väldigt ont i pannan. Naturligtvis var det någonting som hade hänt, och allvarligt var det. En hjärnblödning, cancer, någonting värre? Det var i denna stund som Hypokondrikern dök upp vid min och Gruvfruns sida och spädde på min oro. Han hade själv känt av sitt knä när det var lite fuktigare ute och naturligtvis var det möjligt att jag hade någon form av dödsliknande sjukdom inom mig.
När jag och Hypokondrikern talar om saker som a) gör ont, b) skulle kunna vara skadligt, c) eventuella sjukdomar, blir det alltid en lång konversation om varandras krämpor. Nu förstår jag att jag inte är dödssjuk men i stunden kan jag lova att jag hade både tbc och någon form av cancer. Därför kom jag till den enkla slutsatsen att mitt ansikte höll på att smälta - för det kändes verkligen så! Två punkter i pannan kändes som is som smälter i handen.
"Men Arkivråttan, är det inte där två av ansiktets största muskelfästen sitter?", frågar ni kanske då. Och ja, naturligtvis är det så men det visste jag ju inte då.
Click here to translate this post into english.
________________________
** alla utomhus-kaninägare därute vet att utomhuskaniner dör om de kommer in till ett supervarmt hus mitt i vintern. Oja, sådan är jag och jag överdriver knappt någonting.